Besseggen

En dröm går i uppfyllelse. Äntligen blev då vandringen av efter flera års längtan. Vi blev rekomenderade om att ifall vi var känsliga för höjder att gå eggen uppför och det var ett klokt tipps. Vi var tidigt uppe och hann med första båten o det var jag glad för. Vi åkte till Memurubu och började vår vandring. Första stigningen var inte svår alls en stig uppför en gräsbevuxen slänt. Allt eftersom vi kom högre blev det mindre gräs o mer sten o grus. Nu gick vi uppe på en ganska jämn platå med lite upp o lite ner men inga stora stigningar. Så efter mycke traskande kom vi fram till bandet kanten mellan det blå Russvattnet på vänster sida o den turkos Gjende långt nedanför på höger sida. Här började nu vandringen upp för eggen. Jag är höjdrädd o det var med övertalning från mannen min och en äldre främmande dam som också skulle upp att jag inte vände där o gick tillbaks till båten. Men de lyckades prata mig vidare uppför sluttningen och det var tack vare dessa två som jag kom upp o klarade det. Det var ett klättervänligt berg men jag med korta ben o lite övervikt fick krypa på knä och använda hela kroppen för att komma upp där mannen min som är lång hade det mycke lättare. Jag var så fixerad av att klättra o komma upp så tyvärr missade jag lite av skönheten runt omkring. Det var på ett ställe som det var riktigt smalt o man fick som klänga i luften o där var det obehagligt.  Nu var jag ju så långt upp så jag vågade ju inte vända och gå ner heller så det var bara att kämpa vidare. Hur det än är så är det lättare att gå uppför o man ser upp o inte ner på stupen under sig. Många startade vid Gjendesheim så dessa mötte vi ju i branten o de var på väg ner så vi fick lämna företräde för många som paniken lyste i ögonen på. Vi mötte föräldrar med små barn o lösspringande hundar o en del skräckslagna. Så blev det bredare o man kom länger bort från kanterna o för mig var det en go känsla. Men det var en del upp o ner stigningar innan vi till slut var uppe på högsta punkten o det efterlängtade stenröset Jag tänker mig det här berget som en elefant, eggen är snabeln så kommer man upp på huvudet, sedan går man uppe på själva kroppen för att sedan klättra ner på svansen. När jag stod uppe vid röset kände jag ett enormt lyckorus "jag hade klarat det". Trots dålig kondis korta ben o höjdskräck hade jag klarat av det. Vi tog en välbehövlig paus med fika för turen var inte slut här. Nu såg vi ett långt plattlandskap med bara sten o en liten stig framför oss så det var bara att börja gå. Jag var trött o sliten o det gjorde ont i fötter o ben av all sten men jag kunde ju inte stanna kvar. Så tillslut kom vi då till baken på elefanten o vi skulle börja ta oss ner. Det var brant på en del ställen i början så man fick ta det lite försiktigt o sakta kom vi ner på bättre stigar o gräsbackar innan vi nådda parkeringen vid Gjendes strand. Det tog oss ca 8 timmar att gå, så det blev en heldag. Sliten i kroppen men väldigt lycklig över att jag klarade det. En känsla jag än idag känner trots att det är några år sedan nu. Jag är tacksam till mannen som rådde oss att gå uppför o att det var torrväder för gå i regn snösludd o halkigt o slipprit det vill jag inte göra. Det är fantastisk utsikt där uppe över den fantastiska fjällvärden runt. Året innan hade vi gått den nedre vägen längs sjön o den är ju betydligt enklare. Början är den samma men här följer man stigen längs vattnet i stället. Det är på ett ställe som man får ta sig över som ett berg men det är ingenting i jämförelse med eggen. Sten finns det här också men längre man går finare blir det o man vandrar i en botanisk trädgård. Fjällbruden blommade efter fjällsidorna o under fjällbjörkarna fanns många olika fjällblommor. Den här turen kan ta ca 3-4 timmar. Det är en fin tur. Området runt Gjende är också ett av mina smultronställen som jag återkommer till så fort jag har möjlighet.